Här kommer en text jag visade för mina svenska lärare och de gav mig mvg, tyck till?  
jag minns det så tydligt; " vi trodde aldrig du kunde skriva och du bevisade det. Men det vi är helt chockade över är att du i sån ung ålder kännt denna känslan. Den killen ska skratta sig lycklig som fått vara med dig. "
Tårarna gick inte att stoppas då, tack för ni hjälpt mig fram.

Jag älskar dig!

Hur kan tre ord ha så stor mening?
4 vokaler och 8 konsonanter
Hur kan folk säga det och ändå inte mena det?

   Första gången jag pratade med dig, du var så fin på alla sätt. Allting började ju med ett skämt. Vi pratade strunt på datorn och du sa jag var helt okej ändå. Samtalen gick mellan oss och du började höra av dig varje dag. Du blev min drog, du förvandlades från anonym till allting jag behövde. På bara några dagar var du min drömkille som jag ville hålla om dig för alltid. Och även om man inte ska säga för alltid så ville jag säga det med dig, för du var speciell.
   Första gången vi sågs, jag ville inte flytta blicken från dig. Du var riktigt fin, pojke. Förstår du inte det?
   De ögonen, jag tror jag kunde se mig själv där. Någonstans inom dig kunde jag se mig själv, sårbar och behövande av stöd. Jag vet det är inte lätt att prata om det, men snälla försök red ut det med mig. För med den kroppen du har, du kan inte komma härifrån.
   Första gången vi kysstes, jag svävade helt seriöst på rosa moln. Vet inte hur känslan var, men det var inte som att slicka på en lyktstolpe i vintern precis, det var som kyssar regn eller som alla ligga i sängen en söndags morgon och tänka: här kan jag ligga hela dagen och inte göra någonting för detta är mitt liv och jag gör vad jag vill med det. Kyssen var varm och ändå var det något som saknades. Kanske din kropp emot min? Kanske nakna i sängen för en gång skull? Ville du chansa? Ville du se mig? Ville du vara mer än min vän?
   Första gången du höll om mig inför mina vänner, jag tror dem såg hur lycklig jag var. För denna gång kändes det så rätt. Helt och hållet rätt. Går det att beskriva mer? You were the one fore me. Jag blev fri som en fågel och flög upp till himlen men stannade inte kvar. För du var kvar på jorden och aldrig att jag skulle ha släppt dig då.
   Första gången du höll om mig inför dina vänner, hur underbart kändes det inte att visa dem allihopa vem som var din? Du var min och jag var din. Ingen kunde ändra på den tanken och känslan. För det var en underbar känsla. Jag kysste dig inför din bästa vän och du var stolt över mig. Hur kunde det sluta som det gjorde egentligen?
   Första gången du värmde mig när jag frös. Vi satt på en parkbänk och jag frös. Du kröp närmare och jag kände värmen steg i kroppen och blodet rusade full fart till hjärnan för att förstå att detta faktiskt var sant. Detta var min sanning och du var med den. Min verklighet.
   Första gången vi sa hejdå till varandra, du slog ut armarna för att ta mig i din famn. Du skulle aldrig släppa mig. Du skulle hålla mig hårt och länge för evigt. Blodet började rusa i min kropp, mina händer får fart och börjar smeka din nacke. Jag känner fortfarande ditt kortklippta hår i nacken. Jag började röra min hand mot din kind, din lena hud och du rös av njutning. Jag ville fortsätta smeka dig igen och åter igen. Jag kröp in i din hals och kände lukten som bara du var, en lukt av svag parfym. Ville ha med mig den när jag skulle gå hem. Du började kyssa min panna och tittade på mig med dem ögonen jag sätt första gången. Du kysste mig försiktigt på munnen och jag tittade på dig och gav dig en min som tydde på att: jag är din så länge du vill ha mig, lova mig jag tillhör dig också. Du svarade snabbt med att kyssa mig igen och igen. Jag rös under tiden för det var en härlig känsla. Glädje, kärlek och upphetsning.
   Efter några minuter då jag tror du fått en tanke, du såg så fundersam ut. Som om du skulle berätta något. Men inget kom fram. Jag kröp in i din halsgrop igen för en sista gång, innan vårt hejdå. Men du lutar dig mot mitt öra och säger: Malin, jag älskar dig! Jag tittar på dig som om du aldrig sagt det. Du väntar med spänning för att höra resten, precis som i en film. Jag kryper närmare dig och trycker dig hårt mot mig och trycker huvudet i din mage (för jag når inte upp till din mun om jag inte står på tå) och du trycker tillbaka. Riktigt hårt trycker vi varandra, bevis på att vi ska släppa men komma tillbaka igen. Och till slut sluter jag mina ögon och viskar tyst så bara du kan höra: jag älskar dig också...