inget vanligt ..

nej för idag ska jag springa hos sjukgymnasten för första gången sedan operationen! this feels so gooood!

träningsnarkoman?

på måndag är det två månaders jubeleum för knäskadan. Och om exakt två veckor (idag) får jag springa/jogga för första gången på väldigt väldigt länge .. okej jag springer till bussen. Men jag om jag missar den missar jag faktiskt skolan och mami säger skolan kommer först ;)
har även kommit in i en träningsperiod, jag har tränat varje dag förutom idag för då sa kroppen nej. Men jag ska sätta i gång i morgon och på söndag också! kroppen vill bara träna .. och det vill även jag!
svullnaden är borta och knäet gör inte ont :) detta går framåt!


lite sådär mycket sjuk

Blev ingen skola i går eller idag för min del eftersom jag blivit sjuk (typ ett virus i kroppen) men det går nog över och hoppas jag kan pallra mig till skolan i morgon. Måste göra massor av saker och hinna få allting gjort.
Den bästa känslan fick jag i går morse. Då jag vaknade upp och frågde mig själv: "vilket ben var det nu jag opererade?" Ja jag fick titta efter min stygn innn jag upptäckte vilket ben det var. Vilken underbar känsla eller hur?
KRYCKORNA ÄR ÄVEN BORTA SEDAN I GÅR :) och det gillar jag väldigt mycket.

ska försöka sova bort huvudvärken och halsonten nu och sedan ska jag göra potatismos med köttbullar !
sedan ska jag nog göra lite övningar för knäet. Ingen vila med det knäet, ha det gött!

ÄNTLIGEN



Jag kan komma igång med uthållighets träning (kondition) på cykel och crosstrainer!
Känns så fruktansvärt underbart ju! och det har gått 3,5 veckor nu och jag kommer igång. YES !

efter 11 dagar ...

om några timmar rycker styggningen! Ska bli riktigt skönt att äntligen kunna få röra ordentligt på knäet.
Sjukgymnasten var glad i morse också och jag är glad nu för jag slutar om en halvtimme sen bär det av till hässlehåla. Kommer nog tillbaka till skolan så skriver mer då hoppas jag :)

smoothie, mums på måndag!

Sitter med en smoothie i handen och kollar på top model, juste inget vettigt för mig alltså.
Varit hos sjukgymnasten idag och det gick faktiskt bra. Det har gått 10 dagar och min vad har väldigt många färger, gult/grönt/lila/ svart mm. Men detta är helt normalt sa min sjukgymnast så jag behöver inte oroa mig. Och 90 graders vinkel har jag när jag böjer det också :) och övningarna som jag får går väldigt bra och fint. Tyvärr är kryckorna kvar. Och jag saknar verkligen bodybalance passet just nu :( skulle gått på det om jag varit "frisk"

skriver mer i morgon, nytt schema och jag har alltså mediproduktion i morgon :S

dag två

   Sov riktigt bra i natt men tröttheten sitter fortfaranade i. Ont i ryggen och nacken pågrund av att jag inte har kunnat röra mig utan att få smärta i knäet. Halsen gör också fruktansvärt ont pågrund av att jag hade en slang i halsen när jag blev sövd och den smärtan sitter fortfaranade i.
   Smärtan i morse låg på en 2a och har nu stigit till en 4a i knäet. Det känns faktiskt skönt. Men jag är orolig att jag måste röra knäet mer än vad jag gör för att inte bli för stel i knäet. Men jag ska sova nu en stund så skriver mer senare när jag orkar ta fram datorn ...


Opertionsdagen

   Jag vaknade upp på torsdag morgonen vid halv sex ungefär och knäet mådde väldigt bra. Inga problem med att böja det eller med att sträcka det. Det enda som var problem var förskylningen. Näsan värkte och halsen började bli jobbig att få luft igenom. Men jag och mami begav oss ändå till hässleholm. Klockan 7 var vi framme och då satt vi och väntade i väntrummet. Vi fick komma in ganska snabbt och jag fick byta om till sjukhus kläder. Och nu tar jag alllting ganska fort eftersom det hände ganska mycket: sjukhussängen - prata med sjuksköterskan - doktorn kom och ritade på benet - narkosläkaren kom - mami gick och det var sista gången jag såg henne tills klockan 5.
   Jag somnade vid 9 och operationen tog en timme och allting gick som läkaren tänkt sig. Tog 2 senor ifrån hamstringen och sydde ihop som ett korsband. Och sedan skrapde de bort delar av menisken som inte gick att rädda. Sedan var allting klart och jag vaknade upp vid 11. Eller vaknade och vaknade. Det var ganska svårt att vara vaken eftersom man var hela slut i hela kroppen pågrund av narkosen. 
   På en skala från 1-10 där 1 var ingen smärta och 10 var värsta som man varit med om så hade jag när jag gick ur sängen, för första gången, ungefär en 6a. Men smärtan gick bort ju mer tiden gick och istället fick jag svimhetskänslan och illamåendekänslan. Och det var inte rolig, den var en ren pärs att gå igenom. Ingen mat fick jag ner och inte mycket vatten heller så jag fick vara kvar på sjukhuset en längre tid.
   Jag frågade ofta efter mami men jag fick inte se henne förrän klockan 5 då jag pratat med läkare, sjukgymnast och massa sjuksköterskor. Mami hade varit livrädd eftersom hon inte fått reda på hur operationen gått eller hur jag mådde och det gjorde mig väldigt förbannad eftersom de sagt till mig att mami redan vet allt.
   Kvällen när jag kom hem låg smärtan på 5 och benet var stor som ett bowlingklot. Låg mest i soffan hela kvällen och sov och försökte tänka positivt. 

dag ett alltså: smärt skala 5 och knäet är svårt att röra. Kryckor används och jag går försiktigt framåt. Allmän trötthet och smärta i hela kroppen pågrund av narkosen. Svårt med andningen också.

RSS 2.0