Jag har nog aldrig varut med om en varmare dag, det är så otroligt hett att jag inte ens vet var jag ska ta vägen. Och solen den lyser som aldrig förr från en klarblå himmel. Kommer det ens blir mörkt i natt? Så mörkt att man kan se stjärnorna lysa över jorden och berätta hemligheter för alla som ser upp på dem. Och minns du vad vi lovade varandra en dag under vårterminen? Att vi skulle ligga uppe på ett tak och se på stjärnorna? För hade det inte varit otroligt att göra det en dag i sommar? Två bästavänner som ligger där uppe på taket och ser på stjärnorna - ser på en annan värld och viskar hemligheter ingen annan vet.
Och vaniljsmaken sprider sig i munnen, värmen börjar lägga sig, men det klara vädret lovar en minst lika vacker dag i morgon. I alla hus faller trötta människor ihop i soffan, fotöljer och sängar, man blir trött även när man inte ens gör någoting. Och i ett enplanshus nära stan, där sitter en liten folksamling med mamma, pappa, barn, moster och någon som i blodsbanden inte hör in i familjen men ändå sitter där och ser på. För även om hon inte hör ihop med dem som en släkting så hör hon ihop med någon i samlingen. Någon som har skrivit flera kapitel i hennes livsbok,  någon som som är hennes livboj, någon som är hennes bästavän, någon som står henne närmare än alla andra vänner. Och jag vill egentligen bara säga att jag älskar dig Malin, glöm aldrig det!
// Milla som skrivit denna texten - du gör mig inspererad att fortsätta skriva.
kolla hennes texter på hennes blogg