En pojke. Blond eller brunett välj det själv. Spinkig och tanig. Revnben som syns på långa vägar där han står i gymnastikhallen. Ett skrik ekar i bakrgrunden: "tio till, kom igen nu." Skriket kommer ifrån en man med blåträningsdräkt en bit ifrån pojken. Skivstången lyfts upp i luften åter igen. Ett..två..tre..fyra... Krampen och smärtan i armarna sitter i sen de förra tio lyften. Pojken ger upp och släpper skivstången och går sin väg. Det enda som hörs är hans pappas ekande skrik i bakrunden.
   Människor begär så mycket nu för tiden. De vill att man ska vara en person som man egentligen inte kan vara.Det är en sak om man själv vill vara någon annan än sig själv. Men hur blir det om personer gör allt för att man ska vara den personen bara de vill ha? Det kan vara en person med underbar personlighet, men bakom ytan döljs ångesten av att vilja förändra. Livja leva sitt eget liv.
   I nästan alla mina texter klagar jag över hur mitt liv är. Inte konstigt att folk blir oroliga över mig som de säger. Men jag har det bra. Jag ska absolut inte överdriva med mina texter. För det finns de som har det värre och mitt liv är inte alltid så hemskt. Jag älskar livets svårigheter och de som jag delar livet med. Men nu vill jag dela med mig av en känsla. En känsla kan alla vara med om. Lycka eller sorg. En känsla behöver inte upplevas, den ska bara sätta spår och kännas.
   Hela mitt liv har gått ut på att vara den spralliga, glada och duktiga blondinen Malin Rindvik. Jag är fotbollstjejen som blev den av de 80 bästa fotbollsspelarna i skåne år 2007. Jag har underbara vänner och en härligt familj och släkt som stöttar mig i alla väder. Men i mitt inre döljer jag mitt riktiga liv. Där en brunett med självförstoende på topp har ett underligt liv bakom en penna, papper och en musikmaskin.
   Ser ni vart jag vill komma med min text? Jag älskar båda delarna av mitt liv. Men jag kan vara inte båda två. De är så olika att man vinner vs förlorar någon eller några på vägen. För min del förlorar jag min mammas förtroende om jag väljer en del och på den andra delen förlorar jag mina vänner. Det är ett tufft val och jag har ännu inte kommit på vilken sida jag står på. Jag ändrar mig från dag till dag och jag önskar innerligt att de båda sidorna kunde gå hand i hand. Men nu är inte livet så enkelt. Så tills jag funnit en lösning, är jag bara Malin Rindvik. Blondin inuti och brunett utanpå.