vilken känsla

Jag sitter och kollar på en tjej på min förra skola som sjunger på skolavslutningen och jag får dirket tillbaka minnen där ifrån. För det är så underbart att höra henne sjunga och se gamla minnen från förra skolan, det har bara gått en vecka men känns som en evighet sen. Och även om man vill spola tillbaka tiden hela tiden, så kommer jag inte gå i 9A på slättängskolan längre. Det är nya elever som kommer sitta på våra platser, som kommer sitta vid våra bänkar, som kommer vara äldst på skolan.
Det som låter ännu mer konstigare än att vi inte är äldst längre är att säga min förra skola och min förrförra klass. För vad heter då den klassen jag gick ifrån sexan till åttan? Förrförra skolan? Den klassen har alltid varit min klass de första månaderna sen jag bytte i nioende klassen. Men när jag kom till Slättängsskolan så fick jag ett nytt liv. En ny klass, en ny skola, nya vänner, nya bekanta. Ett underbart liv jag aldrig vill byta ifrån. För jag fick riktig vänskap, självförtroende och kärlek på köpet av att jag bytte klass. Jag kan inte vara lyckligare just nu.
För mig är det riktigt svårt att se mig själv i en annan värld än den jag lever i nu. Människor önskar sig nya liv fram och tillbaka. Men jag skulle aldrig vilja göra det. För tänk om jag varit med dem personerna jag än gång varit med. Hade jag varit preis som dem? Jag tror inte jag hade varit lycklig på det sättet jag är nu. Från att gå ifrån den nervösa flickan som alltid måste ha någon och aldrig vågade säga vad hon ville och nu framför sitter en flicka, en brunett med blågröna ögon och småler för sig. Med ett riktigt starkt självförtroende. Och nu kan hon titta sig i speglen och se sig själv snygg. Det är ett stort steg för mig. Flickan framför dataskärmen. För att ha denna känslan man har i kroppen nu är inte lätt att ha. Jag känner att jag kan flyga över hav och land. Jag kan dricka hur mycket som helst och inte gå på toaletten en enda gång. Jag kan göra 10 mål i en fotbollsmatch. Jag kan göra allting, för jag har en sån känsla i kroppen.
Låt denna känsla stanna kvar och lev nu livet för det är sommarlov och vi ska ha roligt!
Tack bästa vänner, vänner, nära vänner, alla vänner, bekanta, familj och släkt och idrotten - tack vare er jag har en sån här känsla jag beskriver i texten.
Mot hösten börjar man ny skola och nya vänner. Men jag håller kvar gymnasietiden - det är tiden som man aldrig glömmer kom ihåg det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0