ps, vad tror du?

   Du med det mörkbruna håret som står åt alla håll och kanter. Det är du med den svarta tjocktröjan och de mörkblåa jeansen. Du med ett hål i örat, där en silverplopp lyser starkt. Du med den naturliga kroppen, varken stark eller svag. Det är du med den taskiga musiksmaken som är en blanding av hårdrock och KISS.
   Du är en på miljonen, men det är bara du med de svarta conversen som vandrar på tivolibron i kristianstad med en flicka med brunt hår. Ni vandrade hand i hand, var det bara en tillfällighet?
  
    Jag kan inte säga att jag vill ha dig tillbaka för då skulle jag ljuga. Men det betyder inte att jag inte saknar eller tänker på dig. Du var trots allt ett fotografi ifrån mitt bildspel. En del av mitt liv. Du var en liten men enkel del av den kan man säga. Men större kommer du aldrig bli. För att någonting som började med ett skämt ska gå till att jag faller ut i tårar igen. Nej, nu är det över helt enkelt. Finito.
   Vi kan fortfarande prata om strunt eller om ingenting. Men du kommer aldrig få mig att skratta eller le igen. Det ska jag sköta själv och det bör även du. För det är ganska enkelt, jag lever mitt liv och du ditt. Du kommer inte få mig på fall igen.  
   Att du vore ett misstag, är att ta i. För du var min lyckobit som lärde mig att det inte finns äkta eller olycklig kärlek. Det finns bara en sanning eller en lögn. Du var en blandning av båda. Inget mer än det andra.
   Ett år har snart gått. Det är helt otroligt att tiden går så fort. vi borde skratta åt tanken. Eller åtminstonde le, för vad folk än sa om att vi inte passade ihop. De hade rätt. Du och jag var inte menade för varandra. Vi levde i varandras lögner. vi tog oss framåt, säkert och lugnt. Det varade inte länge. Den lyckan vi trodde vi haft.
   Vet du vad, du är inte snygg. Du är betydelsefull och det borde du vara stolt över. För mer kommer du inte vara. Hur nära perfekt du än låg till på skalan, är du inte pojken för mig ur min synvinkel.
   Ler du nu? Det borde du, för här kommer det sista jag vill säga dig;
   ps, jag älskar inte dig. =)

@ Malin Rindvik

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0