Jag kan inte säga att jag är stolt över att Elfsborg förlorade mot Göteborg. 5-1 är inget att skryta med precis, men för att försvara dem så tyde det mycket att varför de krossade Elfsborg var för utvisning tidigt i matchen. Men det är bara att se framåt, man kan inte se bakåt efter en sådan här match. Det gäller bara att se framför sig och då kommer vinsterna tillbaka igen. Jag sa att jag inte var stolt över Elfsborg men en sak är säker, jag är duktigt stolt över Robin Söder. Han har gått i tio månader med skada, samma skada som mig, och nu är han tillbaka. Han har kämpat och kämpat och killen är bara arton år gammal. Hans karriär har inte startat än. Men om den inte startade i förrgår så vet jag inte vad. Han spelade sin första match då och gjorde mål. Jag kan inget annat än att hylla killen. Det är sådana som han som gör att man kämpar vidare efter en skada, för man vet att man kommer komma tillbaka. Jag får springa om mindre än en och en halv vecka. Då kommer jag att njuta lika mycket som han gjorde efter sitt mål. För det är finns nog inget härligare än fotboll .. och om någon kommer på något bättre då vill jag gärna veta det. Känn känslan och lev livet mina vänner och bekanta.