Ingen vanlig dag alltså, nej det kan man lungt säga. På samhällen fick vi se en film om förintelsen. Det är sjukt hur en person kan bli så fångad av en bild/film som visas i högst 5 minuter. Jag blir det tillfullo, i alle fall när det handlar om förintelsen och koncentrationslägrena. Allt som har med Tyskland förr i tiden, hade detta inte hänt. Då hade inte gammelmormor fötts, inte mormor, inte mamma och sedan inte jag heller. Det är långt tillbaka men detta är enda en dag att minnas. Snart dör de personer som varit med under första och andra världkriget. Vem ska berätta historian vidare? Det måste bli vi som sedan kommer berätta för våra barn som berättar för sina barn och så vidare. Tänk de som inte bryr sig om det? Förintelsen är det största som hänt i våran tid, enligt min åsikt. Vad händer då när historian inte berättas längre? vad blir det då för historia? vi får väl bara hoppas på att berättelsen fortsätter ... trots allt så vi de flesta påverkade av detta .
"Arbeit macht frei"