går sekundrarna, minutrarna, timmarna, dagarna och veckorna så snabbt. Det har gått två veckor sedan jag skrev senast och i detta inlägget vill jag bara säga tack för mig och så ses vi kanske ute på stan eller kanske vi ses hemma för mami jag vet du läser detta :)
det hade väl varit väldigt typiskt och gulligt om en fin text written bye malin hade kommit upp nu, men det är nog inte meningen att jag ska skriva om sådant som alla redan har/kommer få uppleva. Så vänta bara tills känslan kommer fram, kanske inte så positivt att vänta på att någon ska dö men det är även det en känsla med många meningar och vita bokstäver på ett tagentbordet.
När jag är redo igen så kommer det komma fram en text eller några meningar till bloggen, men än så länge så lever jag i nuet. Jag springer för sjutton? och det har gått 3 månader sedan operationen. Detta är underbart, men det tar ändå lång tid och jag saknar verkligen att känna bollen läggas ner på foten som om den var gjuten där.. Men jag vet, jag vet det denna gången, jag vet det verkligen och det är att Jag kommer tillbaka !

vi ses när vi hörs ..